Tillbaka
Till de mer kuriösa föremålen i museets samlingar hör den här gipsbysten. Det är en dödsmask av sjömannen Christian Jacobsen Drakenberg, som dog i Århus 9 oktober 1772.
Det är egentligen den enda riktigt säkra uppgift vi på museet haft om bysten. Hur den hamnat i vår ägo har vi tills för två år sedan svävat i okunnighet om. I vårt arkiv finns visserligen en hel del uppgifter om Drakenberg. I en levnadsskildring utgiven två år efter hans död presenteras han som en exceptionellt vital bohuslänning som vid 102 års ålder vandrar från Köpenhamn till sin födelsesocken Skee endast för att hämta en attest på att han är född 1626. Vid sin död skulle han alltså varit 146 år gammal!
Visst, bibelns Sara blev 127 år, Abraham 175 fast Methusalem har ju det oslagbara rekordet 969 år så Drakenbergs 146 år har med stort frågetecken stått kvar i våra noteringar.
Likadant har det varit i Århus också - tills åldringsforskare för ett par år sen började intressera sig för den "uråldrige sjömannen från Bohuslän". - Vi tror naturligtvis inte att han blev 146 år, berättar Pia Fromholt, professor i gerontopsykologi (gerontologi = vetenskapen om åldrandet och därmed sammanhängande fysiologiska förändringar). Men vi är ganska övertygade om att han blev osedvanligt gammal för sin tid - sannolikt bortemot 100 år - och att han var en machotyp: kraftfull, vital och med ett starkt men inte särdeles besvarat intresse för kvinnor. - Dessutom ett verkligt födgeni, som i kanske närmare 40 år lyckades skapa sig en avundsvärt tryggad ålderdom hos danska adelsfamiljer, med både egen kammare, hushållerska och "alting efter önske" som det står i hans levnadsbeskrivning. De sista elva åren rentav med kunglig pension.
- Hur kunde hans levnadsomständigheter skifta så? Från att ha varit en enkel sjöman umgås han plötsligt i de högsta samhällskretsarna. Vi tror att det som gjorde intryck på kung Christian VI var att Drakenberg berättade att han levt under fem danska kungar och gjort krigstjänst i tre stora krig. - Säkerligen var han också en skicklig berättare som kunde fascinera sina åhörare med sanna historier från sitt strapatsrika sjömansliv. Vid den tiden var man i borgerliga kretsar mycket upptagen av det ovanliga och kuriösa - naturaliekabinett inrättades för övrigt runt om i Europa. Kanske bör man sätta Drakenbergs liv i relation till den traditionen att visa fram något unikt, en klenod som ingen i samtidens Danmark hade maken till.
Drakenbergs apostel
I Århus fanns en lika excentrisk som förmögen skeppshandlare, Sophus Johnsen (1869-1950), som sen ynglingaår fascinerats av Drakenbergs öde. Fascinationen tycks ha växt till besatthet hos den alltmer välbärgade Johnsen och kulminerade hösten 1926.
På 300-årsdagen av Drakenbergs födelse ordnade Sophus stor fest i Århus med bl a statyavtäckning. En levnadsbeskrivning återutgavs och Johnsen bekostade tryckning både i Sverige, Norge, England, Tyskland och Holland och reste sen själv runt för att sprida kunskap om sin hjälte.
I Århus startade Sophus ett Drakenberg-museum, instiftade en Drakenberg-orden som han tilldelade bl a Churchill och sångerskan Vera Lynn och gav ett par år också ut Drakenberg-Posten.
Några år före sin död lät Sophus göra ett par hundra avgjutningar av vad han påstod vara Drakenbergs mumie. I ett nummer av Drakenberg-Posten finns en bild av en stolt Sophus med armen om en gipsbyst. Och vad märkligare är, det finns också en samtida bild av en manskropp med en profil liknande gipsbystens, fotograferad på lit de parade i en museiliknande lokal! Och det är här vår gipsavgjutning blev högintressant för de danska åldringsforskarna.
Nu hör till historien att Drakenbergs balsamerade lik i närmare 70 år stod framme i domkyrkokoret i Århus till allmänt beskådande. Men 1840 fick Århus kungabesök och drottning Caroline Amalie förklarade att Drakenberg borde begravas på anständigt sätt. Efter en tid flyttades också Drakenbergs kista till en krypta. Har man trott - tills en stor restaurering av domkyrkan 1998 ledde till att Pia Fromholt och ett forskarteam fick tillträde till kryptan och kunde konstatera att ingen av kistorna där innehöll Drakenbergs mumie eller skelett.
Miraklet i Strömstad
För forskarna var detta naturligtvis en besvikelse men de fortsatte efter andra spår. Enligt egen utsago hade Sophus i början av 1930-talet rest runt till europeiska hamnstäder och överlämnat gipsavgjutningar av bysten, bl a till åtta svenska och tolv norska museer. - I månader kontaktade vi maritima museer och samlingar runt om i Norden och privatpersoner med anknytning till Sophus och hans skeppshandel, men ingen hade hört talas om hans avgjutningar. Museerna svarade vänligt men beklagade att de saknade kännedom om bysten, ett danskt museum förklarade att man nog haft bysten men att den för länge sedan försvunnit. - Just när vi skulle ge upp inträffade miraklet att vi fick kontakt med er på Strömstads Museum. Ni har ju fantastiskt nog den oss veterligt enda Drakenbergbysten! - Det var ett stort ögonblick för oss att i februari 1999 stå vid målet för månaders efterforskningar. Och en smula makabert, tyckte Pia Fromholt, för bysten är otäck att se på om än märkligt levande med sina insjukna ögon, knotig och infallen. Och den liknar en riktig mumie!
Under vetenskapens lupp
Pia Fromholt hade förstås helst sett att hon kunde fått låna med sig bysten till Århus och forskarkollegerna där. Men bysten är i så bräckligt skick att hon fick nöja sig med avfotograferingar som sen förelades experterna i Danmark.
En av dem var Peter Henrichsen, konserveringstekniker vid Nationalmuseum i Köpenhamn. För honom rådde det inte något tvivel om att bysten är en dödsmask: - Det syns att kraniet är starkt atrofierat (intorkat), ögonhålorna är kraftigt insjukna men man kan tydligt se porer och fördjupningar efter hårsäckar. Klädedräkten ser också ut att vara från 1700-talets slut. Mumien måste ha haft osedvanligt stabila förhållanden, men det är möjligt att bronseringen har dolt spår av mikroorganismers härjningar.
Kan mumien då ha överlevt avgjutningen? Det betvivlar Peter Henrichsen:
- Jag tror inte att mumifierat material klarar att rengöras efter en avgjutning. I varje fall inte textilierna, framför allt inte när det är fråga om 200 år gamla sköra material.
Därmed visste forskarna att det var en mumieavgjutning, men var den av Drakenberg? Nästa steg blev att vända sig till en rättsmedicinare, Markil Gregersen. Han sysslar med sk datasuperimposition. Det betyder att han med datorns hjälp kan lägga flera bilder på varandra, t ex en röntgenbild av ett kranium på ett foto av en saknad person och se i hur hög grad bilderna överensstämmer (kranieform, käkparti, ögonhålornas och öronens placering osv.) Med den här metoden kan man visserligen inte med full säkerhet säga att bilderna avser samma person men den kan utesluta att det skulle röra sig om identitet.
Av Drakenberg finns framför allt två porträtt, båda i olja och gjorda av erkända danska målare 30, resp. 36 år före Drakenbergs död. Ett problem är dock att Drakenberg på båda målningarna bär stort skägg, vilket inte underlättar jämförelsen med avgjutningen.
Gregersens slutsats blev dock att det "inte har varit möjligt att uppnå tillräcklig överensstämmelse mellan avgjutning och målerier för att stödja ett antagande om identitet. Beaktar man de många osäkerheter som kännetecknar det föreliggande materialet så är avvikelserna dock inte så massiva att man kan utesluta identitet!"
Gåtan om den försvunne Drakenberg kunde forskarna alltså inte finna någon lösning på. Pia Fromholt är mycket förvånad över att ingen av de äldre i dagens Århus hört talas om vare sig helkroppsavgjutningen eller bysten:
- Sophus Johnsen har skrivit att han haft kyrkvärdens tillstånd att göra en avgjutning men för detta finns inga belägg i några kyrkohandlingar. Vi har hittat bilder som dokumenterar att det fanns en helkroppsavgjutning. Vi har funnit indicier för att Sophus lät tillverka en kista till sin avgjutning men sen slutar spåren.
- Vad hände efter avgjutningen? Sophus vigde ju sitt liv åt Drakenbergkulten och ansåg sig alltså vara i besittning av Drakenbergs mumie. Det råder därför knappast något tvivel om att han så länge han levde inte skulle värnat Drakenbergs kvarlåtenskap. Så vad hände egentligen i 1920- och det tidiga 1930-talets Århus? Så står vi där - inte med gåtans lösning men med en märklig historia att berätta om ett av många unika föremål i våra samlingar.
Den uråldrige sjömannen från Bohuslän
Till de mer kuriösa föremålen i museets samlingar hör den här gipsbysten. Det är en dödsmask av sjömannen Christian Jacobsen Drakenberg, som dog i Århus 9 oktober 1772.
Det är egentligen den enda riktigt säkra uppgift vi på museet haft om bysten. Hur den hamnat i vår ägo har vi tills för två år sedan svävat i okunnighet om. I vårt arkiv finns visserligen en hel del uppgifter om Drakenberg. I en levnadsskildring utgiven två år efter hans död presenteras han som en exceptionellt vital bohuslänning som vid 102 års ålder vandrar från Köpenhamn till sin födelsesocken Skee endast för att hämta en attest på att han är född 1626. Vid sin död skulle han alltså varit 146 år gammal!
Visst, bibelns Sara blev 127 år, Abraham 175 fast Methusalem har ju det oslagbara rekordet 969 år så Drakenbergs 146 år har med stort frågetecken stått kvar i våra noteringar.
Likadant har det varit i Århus också - tills åldringsforskare för ett par år sen började intressera sig för den "uråldrige sjömannen från Bohuslän". - Vi tror naturligtvis inte att han blev 146 år, berättar Pia Fromholt, professor i gerontopsykologi (gerontologi = vetenskapen om åldrandet och därmed sammanhängande fysiologiska förändringar). Men vi är ganska övertygade om att han blev osedvanligt gammal för sin tid - sannolikt bortemot 100 år - och att han var en machotyp: kraftfull, vital och med ett starkt men inte särdeles besvarat intresse för kvinnor. - Dessutom ett verkligt födgeni, som i kanske närmare 40 år lyckades skapa sig en avundsvärt tryggad ålderdom hos danska adelsfamiljer, med både egen kammare, hushållerska och "alting efter önske" som det står i hans levnadsbeskrivning. De sista elva åren rentav med kunglig pension.
- Hur kunde hans levnadsomständigheter skifta så? Från att ha varit en enkel sjöman umgås han plötsligt i de högsta samhällskretsarna. Vi tror att det som gjorde intryck på kung Christian VI var att Drakenberg berättade att han levt under fem danska kungar och gjort krigstjänst i tre stora krig. - Säkerligen var han också en skicklig berättare som kunde fascinera sina åhörare med sanna historier från sitt strapatsrika sjömansliv. Vid den tiden var man i borgerliga kretsar mycket upptagen av det ovanliga och kuriösa - naturaliekabinett inrättades för övrigt runt om i Europa. Kanske bör man sätta Drakenbergs liv i relation till den traditionen att visa fram något unikt, en klenod som ingen i samtidens Danmark hade maken till.
Drakenbergs apostel
I Århus fanns en lika excentrisk som förmögen skeppshandlare, Sophus Johnsen (1869-1950), som sen ynglingaår fascinerats av Drakenbergs öde. Fascinationen tycks ha växt till besatthet hos den alltmer välbärgade Johnsen och kulminerade hösten 1926.
På 300-årsdagen av Drakenbergs födelse ordnade Sophus stor fest i Århus med bl a statyavtäckning. En levnadsbeskrivning återutgavs och Johnsen bekostade tryckning både i Sverige, Norge, England, Tyskland och Holland och reste sen själv runt för att sprida kunskap om sin hjälte.
I Århus startade Sophus ett Drakenberg-museum, instiftade en Drakenberg-orden som han tilldelade bl a Churchill och sångerskan Vera Lynn och gav ett par år också ut Drakenberg-Posten.Några år före sin död lät Sophus göra ett par hundra avgjutningar av vad han påstod vara Drakenbergs mumie. I ett nummer av Drakenberg-Posten finns en bild av en stolt Sophus med armen om en gipsbyst. Och vad märkligare är, det finns också en samtida bild av en manskropp med en profil liknande gipsbystens, fotograferad på lit de parade i en museiliknande lokal! Och det är här vår gipsavgjutning blev högintressant för de danska åldringsforskarna.
Nu hör till historien att Drakenbergs balsamerade lik i närmare 70 år stod framme i domkyrkokoret i Århus till allmänt beskådande. Men 1840 fick Århus kungabesök och drottning Caroline Amalie förklarade att Drakenberg borde begravas på anständigt sätt. Efter en tid flyttades också Drakenbergs kista till en krypta. Har man trott - tills en stor restaurering av domkyrkan 1998 ledde till att Pia Fromholt och ett forskarteam fick tillträde till kryptan och kunde konstatera att ingen av kistorna där innehöll Drakenbergs mumie eller skelett.
Miraklet i Strömstad
För forskarna var detta naturligtvis en besvikelse men de fortsatte efter andra spår. Enligt egen utsago hade Sophus i början av 1930-talet rest runt till europeiska hamnstäder och överlämnat gipsavgjutningar av bysten, bl a till åtta svenska och tolv norska museer. - I månader kontaktade vi maritima museer och samlingar runt om i Norden och privatpersoner med anknytning till Sophus och hans skeppshandel, men ingen hade hört talas om hans avgjutningar. Museerna svarade vänligt men beklagade att de saknade kännedom om bysten, ett danskt museum förklarade att man nog haft bysten men att den för länge sedan försvunnit. - Just när vi skulle ge upp inträffade miraklet att vi fick kontakt med er på Strömstads Museum. Ni har ju fantastiskt nog den oss veterligt enda Drakenbergbysten! - Det var ett stort ögonblick för oss att i februari 1999 stå vid målet för månaders efterforskningar. Och en smula makabert, tyckte Pia Fromholt, för bysten är otäck att se på om än märkligt levande med sina insjukna ögon, knotig och infallen. Och den liknar en riktig mumie!
Under vetenskapens lupp
Pia Fromholt hade förstås helst sett att hon kunde fått låna med sig bysten till Århus och forskarkollegerna där. Men bysten är i så bräckligt skick att hon fick nöja sig med avfotograferingar som sen förelades experterna i Danmark.
En av dem var Peter Henrichsen, konserveringstekniker vid Nationalmuseum i Köpenhamn. För honom rådde det inte något tvivel om att bysten är en dödsmask: - Det syns att kraniet är starkt atrofierat (intorkat), ögonhålorna är kraftigt insjukna men man kan tydligt se porer och fördjupningar efter hårsäckar. Klädedräkten ser också ut att vara från 1700-talets slut. Mumien måste ha haft osedvanligt stabila förhållanden, men det är möjligt att bronseringen har dolt spår av mikroorganismers härjningar.
Kan mumien då ha överlevt avgjutningen? Det betvivlar Peter Henrichsen:
- Jag tror inte att mumifierat material klarar att rengöras efter en avgjutning. I varje fall inte textilierna, framför allt inte när det är fråga om 200 år gamla sköra material.
Därmed visste forskarna att det var en mumieavgjutning, men var den av Drakenberg? Nästa steg blev att vända sig till en rättsmedicinare, Markil Gregersen. Han sysslar med sk datasuperimposition. Det betyder att han med datorns hjälp kan lägga flera bilder på varandra, t ex en röntgenbild av ett kranium på ett foto av en saknad person och se i hur hög grad bilderna överensstämmer (kranieform, käkparti, ögonhålornas och öronens placering osv.) Med den här metoden kan man visserligen inte med full säkerhet säga att bilderna avser samma person men den kan utesluta att det skulle röra sig om identitet.
Av Drakenberg finns framför allt två porträtt, båda i olja och gjorda av erkända danska målare 30, resp. 36 år före Drakenbergs död. Ett problem är dock att Drakenberg på båda målningarna bär stort skägg, vilket inte underlättar jämförelsen med avgjutningen.
Gregersens slutsats blev dock att det "inte har varit möjligt att uppnå tillräcklig överensstämmelse mellan avgjutning och målerier för att stödja ett antagande om identitet. Beaktar man de många osäkerheter som kännetecknar det föreliggande materialet så är avvikelserna dock inte så massiva att man kan utesluta identitet!"
Gåtan om den försvunne Drakenberg kunde forskarna alltså inte finna någon lösning på. Pia Fromholt är mycket förvånad över att ingen av de äldre i dagens Århus hört talas om vare sig helkroppsavgjutningen eller bysten:
- Sophus Johnsen har skrivit att han haft kyrkvärdens tillstånd att göra en avgjutning men för detta finns inga belägg i några kyrkohandlingar. Vi har hittat bilder som dokumenterar att det fanns en helkroppsavgjutning. Vi har funnit indicier för att Sophus lät tillverka en kista till sin avgjutning men sen slutar spåren.
- Vad hände efter avgjutningen? Sophus vigde ju sitt liv åt Drakenbergkulten och ansåg sig alltså vara i besittning av Drakenbergs mumie. Det råder därför knappast något tvivel om att han så länge han levde inte skulle värnat Drakenbergs kvarlåtenskap. Så vad hände egentligen i 1920- och det tidiga 1930-talets Århus? Så står vi där - inte med gåtans lösning men med en märklig historia att berätta om ett av många unika föremål i våra samlingar.